Jag har sedan jag slutade gymnasiet jobbat på ICA här där jag bor. Jag bor fortfarande hemma och jag är nu 23 år gammal. Jag ska erkänna, jag har lite ångest. Inte ångest på det viset att jag ligger och skakar och gråter men snarare att jag känner att jag inte åstadkommit så mycket i mitt liv ännu. Men det skulle det bli ändring på.

När corona nådde Sverige trodde jag aldrig att det skulle påverka våra liv som det gjort framtill idag. Att vi inte får umgås med dem vi brukar och knappt hålla oss utanför våra hem är helt sjukt. Men jag får fortsätta gå till jobbet och det känns bra. Tills det att min mamma som jobbar som undersköterska insjuknade i corona, tur nog väldigt lindrigt, men givetvis så att vi i familjen fick sitta i familjekarantän.

Passa på att utvecklas

Sagt och gjort höll vi oss hemma och jag höll på att bli knäpp bara efter en dag. Full frisk satt jag hemma och var tvungen att sjukanmäla mig på ICA där jag i vanliga fall hade varit. Däremot kom då min chef med den briljanta idén att jag kunde gå en truckutbildning medan jag var hemma. Truckutbildarna utför nämligen utbildningar för truckkort i Stockholm men numera också på distans 🙂

Detta kändes dels väldigt bra eftersom jag slapp ligga och kolla dåliga dokusåpor på tvn hela dagen men också för att detta blev en start på vart jag kände att jag ville vidare i livet. Jag trivs väldigt bra på ICA men fick via Truckutbildningen i Stockholm, men som tur var som hölls på distans numera, nya perspektiv på vad jag vill göra. Detta slutade med att jag fick ett nytt jobb på ett lager där jag numera kör truck och jag trivs ännu bättre än på ICA men fortsatta framtidsplaner! 🙂